Full fart

Sent igår kväll vart Gabriella sjuk. Ont i hela kroppen, halsen, feber och ögoninflammation. Ögoninflammationen kommer säkerligen från barnen men de har inte vart särskilt förkylda och jag hoppas de klarar sig från det nu, de har ju haft SÅN otur med massa sjuka. Det är ju något med små barn och när de är sjuka (särskilt ens egna), det gör ju så ont i hjärtat på en. De är så hjälplösa och inte kan det uttrycka vad som tynger dem heller, allt de kan är att gråta.

Det är en sådan kluven känsla, -man vill ha kvar den här mysperioden när de är så små men samtidigt vill man att de ska växa till sig så de inte är så bräckliga och kan berätta när något är fel.

Jag var ju väldigt orolig att något skulle gå snett när jag var gravid med twinsen för jag hade så svårt att bli gravid, och då tänkte man ju att så fort de kommit till världen släpper oron, då är det bara att njuta! - F E L. Man är sjukt orolig vare sig de är på insidan eller utsidan. Här har man ju plötsligt två små individer som man kommer till att älska mest i hela världen, klart man inte vill att något ska hända! Första veckorna räckte det med att de nös så tänkte jag "lunginflammation!" -Hej nervvrak liksom.

Men det gäller att ha en gnutta självinsikt och säga till sig själv att njuta mer än att oroa sig.



En annan sak..

Idag tittade jag lite på nyhetsmorgon, Tilde intervjuvade då Arboga-mamman Emma Jangestig som miste sina två barn 2008. Denna person har vart med om det mest fruktansvärda man kan tänka sig, att sina egna barn blev mördade. Under denna intervjuv hade jag förväntat mig ett tårdrypande reportage där Emma beskrev hur hon fortfarande gråter sig själv till söms, ligger ihopkrypt i fosterställning och vet varken ut eller in. Istället satt där en leende Emma som lungt och sansat beskrev saknaden men också den fantastiska lycka kring den dotter de sedan fick. När intervjuven nästan var slut kände jag att jag kände mig uppgiven, nästintill provocerad! jättekonstigt känsla för jag VILL ju inte se människor som mår dåligt men man jämförde väl med sig själv så som man tror man själv reagerat? Sen avslutade Emma med orden att "mitt sätt att gråta är att prata" och det var så bra sagt och jag skämdes att jag reagerade som jag gjorde. Såklart att alla sörjer på olika sätt och har man den starka förmåga att prata sig igenom sorgen istället för att gråta sig igenom den så en eloge till henne! Och dessutom, vem är jag att tycka och tänka hur folk ska vara eller reagera när det mest horribla händer.....



Nu måste jag krypa i säng snart, är ganska så trött idag. Gabriella är ju som sagt sjuk och jag har inte velat haft henne i närheten av barnen så jag har hållt ställningarna själv idag, matat, bytt blöja lekt , promenerat och sen badat med en och en .. De har vart glada hela dagen igenom och de har så mycket saker för sig nu för tiden att man får många goda skratt. De är verkligen mina ögonstenar, min tacksamhet är oändlig.

Skön lördag

Idag var mormor Lotte på besök (alltså min svärmor, twinsen har ju två mormor, min mamma och gabriellas mamma). Dagen till ära ställde hon sig först och gjorde lunch till oss, kycklingsallad med vitlökssås och sen gjorde hon matportioner till twinsen som vi kan frysa in och ha framöver nu när de ska börja med smakportioner lite smått. Guldstjärna till svärmor !

Sen vart det alldeles för mycket kaffe under tiden twinsen sov men skön kvalitetstid trots hjärtklappningen jag fick. När barnen vaknade var de SÅ nöjda och vi satt alla till bords och lekte. De älskar ju att sitta i sina barnstolar och vara med i köket, fina presenter fick de också från mormor Lotte som vart i Sri Lanka nyligen.

Senare under eftermiddagen tog jag mig ut för att jogga, har nu påbörjat ett träningsschema som malou von sivers tipsat om i sitt program "Efter tio". Det går ut på att du joggar 2 minuter sen går 2 minuter och på det sättet varvar du i 20 minuter. Veckan efter ökar du, -joggar 3 minuter, går 3 osv. Se hela klippet på:

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=malin_ewerlofs_basta_tips_for_lopning&videoid=2143857

Saken är den att jag låg ju i princip sista 4 månaderna av min graviditet, och efter mina underverk kom till världen fick jag ju inte träna på 3 månader heller pga kejsarsnittet så jag måste börja försiktigt. Tränat hemma så mycket som möjligt (otroligt hur mycket man kan göra hemma där jag samtidigt kan ha roligt med barnen!) Hämtat mycket inspiration från Olga också (tvillingmamma och personlig tränare i programmet Biggest Loser Sverige).

Nu ska jag snart gå upp och lägga mig och i vanlig ordning pussa och gosa med mina små gryn som ligger där uppe och sover så fridfullt.

Sov gott !

Oväder

Var på BVC idag och kontrollvägde Elvira som var magsjuk en vecka och gick ner i vikt, - hon hade ökat normalt, SÅ skönt.

Kring lunchtid var det dags för min dagliga powerwalk med barnvagnen. Aha, ser regn, men såå förberedd med inköpt regnkappa, 20 meter senare kommer solen och regnet upphör , tillbaka hem och hämta solglasögon och byta till skinnjackan. Ut igen och hundra meter senare kommer hagel med ett sånt jäkla tryck att det nästintill smäller skotthål i ansiktet. Springer hem med vagnen och väl innanför dörren vaknar Melvin och därmed väcker Elvira, och så var det med den kaffepausen - hej då kaffe.

Saken är den att allt jag inte hinner med, behöver eller bara vill göra, passar jag på att göra just när twinsen sover kring lunch för då sover de alltid 2 och 1/2 timme. Men nu undrade de väl vad i hela friden jag gjorde inne igen efter bara en kvart, de vill ju åka vagn för att somna till ordentligt !

Nåväl, vi hade lite lek och mystid och sen så somna de om en timme senare. Mammas älsklingar. Tänk att man kan älska så stort. Hjärtat är så galet fullt sen de kom, proppfullt.

Ikväll blir det hämtmat till Lets Dance. Bara att Bengt Frithiofsson ska vara med får mig att vilja köpa större TV, han är fantastisk!

Av mig får han 5 solar.

Bra dag

Dagen började med att min mamma kom över 7.15 för att hjälpa till att ge bebisarna mat, hon är guld värd. Min mamma bor i närheten av oss och är överlycklig att få så mycket tid med sina barnbarn. När min syster fick barn arbetade mamma fortfarande och ni vet ju själva hur lite man tycker man hinner med då. Nu är mamma nybliven pensionär och tar alla tillfällen i akt. (Se bild)

Det är egentligen inget problem med att mata två bebisar samtidigt men det som är skönt med att få hjälp vid matningen just är att man får mysa lite extra med bara en bebis. Det blir ju så att man provar sig fram lite vad som passar ens bebisar och en själv, tycker inte man slaviskt ska ta åt sig vad media, BVC, vänner anser “vara bäst”, däremot är tips man ber om hjärtligt välkomna. I början matade jag Melvin och Elvira i varsin babysitter, det fungerade men kändes så himla opersonligt så jag hittade en annan teknik, -att en satt i mitt knä och den andra låg på ett av benen, fungerade mycket bättre och kändes mer hjärtligt, bara extremt frustrerande att såklart ringer alltid min mobil just då och jag har ju liksom bara 2 händer och dem är rätt upptagna. Sen arbetar ju Gabriella deltid nu och är hemma vid 16 och då är vi ju två. Men till att börja med då så leker Gabriella med barnen och jag sätter mig lite ifred med en kopp kaffe, viktigt med paus och lite egentid. Då har jag ju hållt igång sen 6.30 på morgonen.





Det är lite saker som kan innebära lite mer pyssel när man har två istället för en men över lag är tvillingar för mig det ultimata, en stolthet. Kan bli lite förnärmad av när folk säger –“Oj tvillingar, DET måste vara jobbigt!”. Men sanningen är att för det första har vi ju aldrig haft ETT barn så jag har inget att jämföra med, vet bara hur det är att ha två. Sen ser jag mer fördelar än, -om man ens kan kalla det – “nackdelar”.

- En graviditet, -två barn

- De kommer alltid att ha en lekkamrat om man inte skulle ha tid att leka själv

- samma ålder

- med automatik blir båda föräldrarna lika delaktiga eftersom man alltid har en varsin bebis att sköta om

- dubbelt så mkt skratt, pussar och kärlek

- kunna vara föräldralediga tillsammans

För att nämna några....


Det som kan vara lite pyssel med två är mestadels nu när de är som minst. Om jag ska byta blöja, matningen, om en är sjuk och behöver lite mer uppmärksamhet eller när två är ledsna samtidigt som kan innebära lite mer trixande om man är själv med två. Men allt går och det är ju övergående bagateller tycker jag, sen kommer de ju att leka med varandra, hålla flaskan själva osv. Det är som att de känner på sig ibland när man är ensam när en av dem vart sjuka. Sist när Elvira var sjuk så sa knappt Melvin ett pip, som om han visste att sin syster för tillfället behövde lite mer och extra omvårdnad. De är för goa. Så roligt nu när de upptäckt varann och sitter emot varandra och skrattar, man blir tårögd.


Dagen avslutades med powerwalk med barnvagnen, babysim och nu kasslergratäng med västerbottenost.
Gabriella insisterar på att nämna att hon står för matlagningen men jag försöker få henne förstå att detta är MIN blogg och här bestämmer jag.

P.S. Börjat med plankan nu för att få ihop magen mer, och som ni ser går det att kombinera med att vara med barnen

Bloggpremiär!

Mammaledig med tvillingar och ska nu börja blogga, vem blir inte hänförd av att jag har tid med det? Man TAR sig tid säger många och precis så är det. Ställer klockan lite tidigare än annars, får mig lite egentid med frukost och tid att reflektera. Dagarna går ju SÅ snabbt sen man blev tvillingmamma och bloggen genererar förhoppningsvis både i ett utlopp att få ut lite av sina tankar och även för att kunna gå tillbaka och minnas dagarna, det händer ju så mycket hela tiden och det känns som jag måste skriva ner saker för att inte glömma att de hänt tio minuter senare! Har alltid haft ett visst motstånd mot att blotta sin “dagbok” offentligt men ändrat mig nu, man väljer ju hur personlig och privat man vill vara och för mig finns väldigt klara gränser kring vad jag vill dela och inte. 

Twinsen blev idag 5 månader gamla, tiden har gått SÅ fort och det händer saker HELA tiden. Är så nöjd att jag hållt benhårt på alla rutiner – det har verkligen vart värt mödan. De sover och äter på exakt samma tider vilket man nästan är beroende av när man fått två små liv för att både få egentid och hinna med lite tvätt och disk. Sen har man ju fått släppa lite på att ha det städat dygnet runt vilket vart svårt när man är en manisk pedantisk jungfru. Men med barnen blev samtidigt prioriteringar annorlunda och jag känner faktiskt inte samma besatthet av ett undanstädat hem, det känns mer mysigt att det står lite leksaker och nappflaskor här och var, ett hem med liv, kärlek.  Dock måste det vara rent, allt annat är obehagligt.

I morgon är det dags för babysim, var hur kul som helst sist, barnen trivdes verkligen i vattnet. Har dock några fobier på allmäna badhus.. Som hår I duschen, att få fotvårtor och äldre damer som demostrativt står precis framför mig, nakna och spretar medans de torkar sig. Jag är helt för att inte skämmas över ens kropp och glad för varje individ som vill hylla sin kropp men inte upp i mitt ansikte. Förlåt.