Katastrofdag :(

Barnen sov gott inatt och lekte glatt på morgonen. Nya intresset är att försöka ta sig upp i trappen, hitta allt ömtåligt och slå det i golvet samt dra ut allt toapapper på rullarna. Leksaker är historia. Vid elva kom min syster förbi på lite kaffe och häng med barnen. (jesus, de blev hela 10 månader idag mina hjärtegryn!) Promenad med en sol som lös och kalla vindar. Vid två kom min mamma förbi en snabbis för att passa barnen som sov i sin vagn medan jag var och tittade i en antikaffär. Mamma cyklade hem vid fyra då Gabriella kom hem.
Dagen var i sitt esse fram tills det var dags att göra pannkakor. Jag ringde mamma snabbt för att höra hur många ägg det var till pannkakorna man hade och hon svarade i telefon. Plötsligt säger hon "men herregud vad händer!" sen bryts det. Jag ringer upp men inget svar. Kastar mig i bilen och åker för att leta efter henne längs vägen. Panik. Ringer syrran som också kastar sig i bilen. Den enda bilen som hon hade hemma för tillfället var hennes mans van, som är stor som en flyttbil. Medan hon kör ringer hon honom och vrålar då hon endast lyckas få in ettan och fyran, jäkla växel. Till slut kommer hon framåt, hackigt men bilen går framåt på två växlar. Bilar tutar på mig överallt, reflekterar inte att jag kör med helljus och alldeles för snabbt, ögonen går som två pingisbollar höger, vänster. Mammas man är ute och letar. Slutligen hittar vi henne på en vårdcentral, bruten handled och skadad i huvudet. Fastnat på något sätt i pedalen, flög rakt fram, in i en lyckstolpe och tuppar av. Tre bilar stannar och hjälper henne. Skickas till akuten, röntgas, gipsas och tas hand om. Min lilla lilla mamma. Hade jag inte ringt om mitt jädra pannkaksrecept hade det inte hänt. Jag åt skamsen mina pannkakor ikväll.